Nära döden...

Varför ska man leva? Vad finns det för vits?
Svaren kan vara många fast oftast korta.
Kärlek är väl det vanligaste svaret antar jag och
sen finns det ju flera mer eller mindre seriösa
svar som att festa eller så.
Men om man ställer sig motfrågan, varför ska
man dö? Blir svaren mycket svårare. Jag är
övertygad om att det inte finns ett liv efter att
hjärtat stannat, så varför sträva efter det.
Hoppas jag inte låter självmordsbenägen nu, det
är inte meningen, Jag bara gillar att "nästan" dö,
då menar jag inte som nån fjortis som skär sig i
handlederna som ett rop på hjälp.
Nej, nej det är adrenalinkicken och endorfinruset
jag pratar om, den känslan man får av en nära
döden upplevelse,som gör livet värt att leva...
"Du vet att man ska ha skyddssele över två meter eller?
"Tror du verkligen det är två meter här?"
"Det är över 5 meter idiot!"
Opps, halkade och ramla omkull två gånger den
dagen under ställningsbyggandet, bästa dagen i
tanum sedan vi fick smörgåstårta i december, eller
denna dag var nog ännu bättre.
Den omedelbara adrenalinkick man får av att nästan
falla mot en trolig död, eller volta med bil, eller få
en pistol riktad mot pannan, den kicken är otrolig
och då hjärtpulsen går från 80 till 160 på bara ett par
sekunder och en grym styrka och känsla av
odödlighet som varar i flera minuter.
Sen kommer endorfinkicken, hjärnans belöningsdrog
som ger en glädjekänsla som varar resten av dagen,
värst är väl att det är beroendeframkallande och man
är orädd resten av dagen.
Det var min anledning att leva, nästan dö...
Extremsporter, vilda chansningar och utmana ödet
till största möjlighet nästa...
Varför lever du?